Det går rykten om att den försvunne doktoranden har blivit en s k demon, som oroligt irrar omkring i underjorden kring Matematiskt Centrum. De senaste demontecknen har tagit sig uttryck i något klibbigt som sipprar genom väggarna i trapphusen. Området har spärrats av och i största hemlighet har utgrävningar genomförts. Resultatet är oroväckande, speciellt om man betänker platsens historia:
Marken under Matematiskt Centrum är en gammal mosse. Här låg elljusspåren. Här sprang motionärerna och svettade ner sina T-shirts. Vattenångan svepte in platsen i ständig dimma.Senare byggdes en institution här, och motionärerna byttes mot doktorer och forskare och landets bästa hjärnor och mest fulländade teknologi. Som kronan på verket kallade man platsen Matematiskt Centrum. Nu skulle typer och limes definieras.
Kanske har det blivit för mycket av högmod, och förnekande av det andliga, för det är som om kylan och fukten har vänt tillbaka. Små tecken på utmattning börjar visa sig i de annars så solida byggnaderna. Ingen levande vet det än, men föreningen "Rädda Mossen" har börjat verka på nytt...
Men hur kunde det nu gå så här galet för vår doktorand? Jo, man har tillämpat den så kallade gallerdörrsprincipen, som säger att varje spiraltrappa skall ha en gallerdörr vid ytterdörren.
I nödutgångarna i Hus 1 och 2 är spiraltrapporna vridna så att nedgången till studentutrymmena ligger närmast ytterdörren. Detta gör att en gallerdörr kan användas för att se till att studenterna kan komma genom ytterdörren, men inte vidare upp i huset. Men den aktuella spiraltrappan är felvriden: det är uppgången som är närmast ytterdörren. Trots detta har man satt upp en gallerdörr. Det är lätt att se hur man resonerat: "Alla de andra spiraltrapporna har ju en gallerdörr, så det är klart att det skall vara en här också. Gallerdörrsprincipen!"
Som vi skall se erbjuder gallerdörrarna egentligen ingen större säkerhet mot intrång.
|
|