Horisontalhandtagsprincipen 

Betrakta ett dörrpar till stora trapphuset. Vi lägger märke till att dörrarna inte är riktigt symmetriska. Den vänstra dörren har ett långt vertikalt handtag som sitter fast. Den högra däremot har ett dörrtrycke. Hur kommer detta sig? Är det en signal om att den ena dörren öppnas utåt men den andra inåt, kanske? Fel fel fel. På Matematiskt Centrum är det horisontalhandtagsprincipen som råder. Den säger att så långt möjligt, så skall dörrar förses med horisontella dörrhandtag som måste tryckas ner när man skall öppna.

Den vänstra dörren uppfyller inte alls denna princip. Den har ett rejält handtag som sitter vertikalt. Detta gör att man kan öppna dörren utan att behöva trycka ner någonting, och utan att behöva vrida handleden gentemot underarmen. Med andra ord: den är alldeles för lätt att öppna.

Vän av ordning frågar sig nu - varför uppfyller inte alla dörrar den överlägsna horisontalhandtagsprincipen? Svaret är enkelt: när huset byggdes försågs vissa dörrar med dörröppnare. Dessa kunde inte trycka ner några dörrtrycken, och därför var man tvungen att välja dörrar med den enklare och mer lättforcerade vertikalkonstruktionen till dessa.