Lillfingersprincipen 

Studera innerdörren i entrén till Hus 5 (mot den nedlagda bensinmacken). På kvällen är denna dörr låst - man måste trycka på en knapp för att kunna öppna den. Kan detta vara för att försvåra för obehörigt intrång? Nej, för knappen på utsidan av dörren kan också öppna den. Så dörren kan i praktiken betraktas som öppen. En detalj i sammanhanget är att om ytterdörren i entrén är öppen så tillåter inte dörrdatorn att innerdörren öppnas med knappen. Detta försvårar för obehöriga att på kvällstid smuggla in långa föremål i huset, vilket naturligtvis är bra för säkerheten. Men kan det vara anledningen till att innerdörren låses kvällstid?

Nej, istället är det lillfingersprincipen som ligger bakom. Lillfingersprincipen förklaras enklast med ett experiment. Håll upp din högerhand framför ansiktet på 2 decimeters avstånd, med handflatan mot dig, och fingrarna rakt uppåt. Böj nu lillfingret ned mot handflatan. Se där - även ringfingret böjde sig ned! Förklaringen till detta fenomen faller utanför ramen för denna websida, men i korthet beror fenomenet på att den mänskliga hjärnan är ytterst komplex, och inte har möjlighet att befatta sig med sådana petitesser som skillnaden mellan lill- och ringfingret.

Efter detta experiment torde det vara klart hur entrédörrarna fungerar. Låt din hjärna motsvara dörrdatorn, lillfingret ytterdörren, och ringfingret innerdörren. Självklart kan då inte ytterdörren låsas på kvällen utan att även innerdörren påverkas. Så enkelt är det! Det kan tilläggas att dörrdatorn är minst lika komplicerad som den mänskliga hjärnan. I själva verket styr och ställer den dörrar över hela Chalmersområdet! Liksom de allra största dinosaurierna hade två hjärnor (en i svansroten) för att få rimliga reaktionstider, så är dörrdatorn distribuerad. Det säger sig självt att ett så delikat system har viktigare saker för sig än att hålla reda på en futtig innerdörr i Hus 5 på Matematiskt Centrum.